[SV] Det är en stor glädje för mig att få gå vidare med Roxana för certifiering. Jag lärde känna henne 2019 på Nonviolent Communication (NVC) Summer Festival i Spanien. Det tog henne fyra år att fatta ett medvetet beslut att genomföra certifieringsprocessen, och under dessa år fortsatte hon sitt lärande och sin utveckling. Sedan registrerade hon sig hos mig 2023, och vi har haft regelbunden kontakt om hennes lärdomar inom undervisning, levnad och kunskap om NVC. Under två mentorskaps- och utvärderingsdagar (fyra dagar vardera) fick Roxana stöd i sin process med 360-graders feedback av mina teammedlemmar, Constanza och Gerardo, av några certifierade utbildare från Spanien och vår kandidatgemenskap.
Jag firar särskilt att Roxana är den andra certifierade utbildaren från Iran. Jag blev rörd av att höra henne dela minnen på farsi och se den kärlek hon har för sitt modersmål och sitt hemland. Jag är imponerad av hennes engagemang och vision att sprida NVC i Iran och bygga upp en NVC-gemenskap tillsammans med sina iranska kollegor.
Roxana arbetar i FN och längtar efter att dela med sig av NVC där efter att ha tagit med sig det till sin arbetsplats i flera år genom att leva det. Jag såg henne hålla workshops både personligen och online, och njöt av hennes tydlighet, kreativitet och hur hon öppnar upp och skapar utrymme för kontakt. Vid utvärderingstillfället erbjöd hon en live-medling, och jag uppskattar hur hon öppnade upp och skapade utrymme för kontakt.
I vårt gemensamma arbete uppskattade jag att bevittna hennes empati och var tacksam för hennes empatiska lyssnande. Genom att se det i olika situationer litar jag på hennes förmåga till ärligt självuttryck samtidigt som hon bryr sig om kontakten med den andra personen. Jag välkomnar henne helhjärtat till den internationella gemenskapen av certifierade tränare! Välkommen, Roxana!
[ES] Es una gran alegría para mí anunciar la certificación de Roxana. La conocí en 2019 en el Festival de Verano de CNV en España. Le llevó cuatro años tomar la decisión consciente de iniciar el processo de certificación, durante los cuales continuó aprendiendo y creciendo. Luego se inscribió conmigo en 2023 y hemos estado en contacto regularmente para hablar sobre su aprendizaje en la enseñanza, la vivencia y el conocimiento de la CNV.
Durante dos días de tutoría y asesoramiento (cuatro días cada uno), Roxana recibió apoyo en su processo con comentarios de 360 grados por parte de los miembros de mi equipo, Constanza y Gerardo, de varios formadores de España certicados de nu candidatxs. Celebro especialmente que Roxana sea la segunda formadora certificada iraní. Me emocionó mucho escucharla compartir rememberings en farsi y ver el amor que siente por su lengua materna y su país natal. Me impresiona su compromiso y su visión para difundir la CNV en Irán y construir una comunidad de CNV junto con sus colegas iraníes (todos certificados en 2025).
Roxana trabaja en la ONU, con ganas de compartir la CNV allí después de llevarla durante años a su lugar de trabajo y ponerla en práctica. La he visto impartir tallres presenciales y online, y he disfrutado de su claridad, creatividad y forma de abrirse y crear un espacio para la conexión. En el evento de asesoramiento, ofreció una mediación en directo y aprecié cómo se abrió y creó un espacio para la conexión. En nuestro trabajo juntos, disfruté siendo testigo de su auto-empatía y le agradecí su escucha empática. All verlo en diversas situaciones, confío en su capacidad para expresarse con honestidad mientras cuida la conexión con la otra persona. ¡Le doy la bienvenida de todo corazón a la comunidad internacional de formadores certificados! ¡Bienvenida, Roxana!
Från Roxana:
[SV] Icke-våldsam kommunikation har varit en levd praktik för mig från allra första stund jag interagerade med andra. Min första övningsgrupp 2018 var på spanska, ett språk jag inte behärskade flytande, men jag fick kontakt genom empati och genom att ge och ta emot medkänsla även utan att helt förstå orden. Detta väckte min nyfikenhet: hur kunde kontakt ske så djupt, bortom språket? Principerna för icke-våldsam kommunikation, grundade i empati och livsnjutande handling, resonerade djupt med mina år av Vipassana-praktik. Jag fascinerades av hur icke-våldsam kommunikation börjar med observation, utvecklar lager av förståelse och skapar en gemensam grund trots uppenbara skillnader, går bortom rätt och fel, och talar ett språk som vårdar både individuellt och kollektivt välbefinnande.
Under min certifieringsprocess fördjupade jag min medvetenhet och utforskande av mina känslor, behov, min frihet, som är grundad i ansvar, och den inverkan jag har på världen. Jag lärde mig att medvetet välja var och hur jag vill bidra, samtidigt som jag omfamnar mina gränser. Tack vare Robert Gonzaleslärde jag mig också att omfamna den gudomliga energin av behov och upptäckte en flödande känsla av medkänsla och uppfyllelse även när mina egna behov är ouppfyllda, vilket jag fortfarande är i vördnad för den styrka och frid som uppstår inom mig genom denna kontakt.
Det fanns stunder då jag kände självtvivel och märkte hur vissa begränsande övertygelser och upplevelser av makt över påverkade mitt tänkande och min definition av livet. Genom varje lager fick jag mer klarhet i min längtan efter att leva ett liv i linje med harmoni, kärlek, glädje, överflöd och frihet/ansvar. Det är därför jag valde att bli tränare för att följa andra som är villiga att utforska ett livsspråk. Jag slutförde min certifiering under en tid av krig i mitt land och personliga utmaningar. Jag kände ilska, frustration, sorg och hjälplöshet, och för första gången tillät jag mig själv att fullt ut känna och hedra alla dessa känslor som en del av min mänsklighet. Genom att ansluta till behoven under dem upptäckte jag en djup känsla av medkänsla, motståndskraft och klarhet för livsnjutande handling. Jag firar att jag har upptäckt en väg som inbjuder mig att dela, att fortsätta utforska och att utöka min förmåga att leva och ansluta på sätt som är livsnjutande, samtidigt som jag främjar en djup känsla av enhet och sammankoppling med alla levande varelser.
[ES] La comunicación no violenta (CNV) har sido una práctica viva para mí desde el primer momento en que me relacioné con otras personas. Mi primer grupo de práctica en 2018 fue en español, un idioma que no dominaba, pero conecté a través de la empatia y el dar y recibir compasión, incluso sin comprender completamente las palabras. Esto despertó mi curiosidad: ¿cómo podía producirse una conexión tan profunda, más allá del lenguaje? Los principios de la CNV, basados en la empatia y en las acciones que sirven a la vida, resonaron profundamente en mis años de práctica de Vipassana. Me fascinó cómo la CNV comienza con la observación, desplegando capas de comprensión y creando un terreno común a pesar de las diferencias aparentes, yendo más allá del bien y el mal, y hablando un lenguaje que el costar tanto el bienei.
Durante mi processo de certificación, profundicé en la conciencia y la exploración de mis sentimientos, necesidades, mi libertad basada en la responsabilidad y el impacto que tengo en el mundo. Aprendí a elegir conscientemente dónde y cómo quiero contribuir, al tiempo que acepto mis límites. Gracias a Robert Gonzales, también aprendí a aceptar la energía divina de las necesidades, descubriendo un sentido fluido de compasión y plenitud incluso cuando mis propias necesidades no están satisfechas, y sigo la pa maravillánzadome de en la fuer zaterior través de esta conexión.
Hubo momentos en los que sentí dudas sobre mí misma y me di cuenta de cómo ciertas creencias limitantes y experiencias de poder sobre los demás influían en mi forma de pensar y en mi definición de la vida. Al atravesar cada capa, obtuve más claridad sobre mi anhelo de vivir una vida alineada con la armonía, el amor, la alegría, la abundancia y la libertad/responsabilidad. Por eso decidí convertirme en formadora para acompañar a otras personas que están dispuestas a explorar el lenguaje de la vida. Obtuve mi certificación durante un periodo de guerra en mi país y de retos personals. Sentí ira, frustración, tristeza e impotencia, y por primera vez me permití sentir plenamente y honrar todas estas emociones como parte de mi humanidad. Al conectar con las necesidades que había debajo de ellas, descubrí un profundo sentido de compasión, resiliencia y claridad para actuar en beneficio de la vida. Celebro har descubierto un camino que me invita a compartir, a seguir explorando ya ampliar mi capacidad de vivir y conectar de formas que sirvan a la vida, al tiempo que fomento un profundo sentido de unidad e interconexión con todos los seres vivos.