Jag introducerades till Marshall RosenbergNonviolent Communication (NVC) under en lärarutbildning. Bland de många utbildningar jag har genomgått var NVC ett ljus för mig – det var som att tända en ficklampa i ett mörkt rum. Det jag strävar efter att göra, och det som vägleder min avsikt, är att ge detta ljus till så många människor som möjligt och dela det i skolor, grupper och i de olika sociala sammanhang där det kan erbjuda stöd.
Detta intensiva möte med ickevåldsam kommunikation har gjort det möjligt för mig att integrera den i mitt arbete som en praktisk guide för att navigera i komplexa situationer, förbättra relationsklimatet och vårda både mitt eget och barnens välbefinnande. Jag är väl bekant med de utmaningar som skolpersonal möter dagligen: emotionell överbelastning, kommunikation med familjer och alltmer krävande dynamiker av många slag. Det är härifrån mitt engagemang börjar – att erbjuda trygga rum för lärande, dialog och delning, där det är möjligt att återupptäcka användbara verktyg för att förbättra relationen med sig själv och med andra.
Det finns ett annat sätt att se bortom de många lagren av betingning: autentisk kontakt och en form av kommunikation som sätter mänskliga behov i centrum, med respekt och närvaro, kan göra underverk. Jag vill bidra till skapandet av miljöer där alla känner sig värderade, älskade och uppmuntrade att uttrycka sin individualitet. Jag blir djupt rörd av att observera barns spontanitet; det påminner mig varje dag om vår mänskliga natur. Min förhoppning är att bidra till att förankra gemensamma värderingar. I skolan odlar jag grunden för nyfikenhet, empati och ömsesidig respekt, och jag tror på utbildningens kraft som ett frö till förändring.
Ho conosciuto la Comunicazione Nonviolenta di Marshall Rosenberg, in una formazione per insegnanti, tra mille formazioni la CNV è stata per me luce, è stato come accendere una torcia in una stanza buia. Quello che cerco di fare, la mia intenzione, è portare questa luce a più persone possibili, condividendola a scuola, nei gruppi e in vari ambiti sociali in cui può essere di supporto.
L’intenso incontro, con la Comunicazione Nonviolenta, mi ha permesso d’integrarla nel mio lavoro, come guida pratica, per affrontare situazioni complesse, migliorare il clima relazionale, nutrire il mio benessere e quello dei bambini. Conosco da vicino le sfide che il personale scolastico si trova quotidianamente ad affrontare: sovraccarico emotivo, comunicazione con le famiglie, dinamiche di vario genere sempre più faticose da gestire; è da qui che parte il mio impegno: offrire spazi sicuri di formazione, confronto e condivisione, dove è possibile riscoprire strumenti utili per migliorare la relazione con sé stessi e con gli altri.
C’è un altro modo in cui guardare oltre quello che arriva dai vari condizionamenti, che la connessione autentica, una comunicazione che mette al centro i bisogni umani, con rispetto e presenza, possono fare miracoli. Mi piacerebbe contribuire alla costruzione di ambienti in cui ognuno si senta valorizzato, amato ed incoraggiato ad esprimere la propria individualità. Mi commuove osservare la spontaneità dei bambini, questo ogni giorno mi ricorda la nostra natura umana. La mia speranza è poter contribuire al radicamento nei valori. A scuola coltivo il terreno della curiosità, dell’empatia e del rispetto reciproco, credo nel potere dell’educazione come seme di cambiamento.
