En person som är väldigt inspirerande för mig frågar mig en dag: "Vill du göra för att vara eller vara genom att göra?"
Jag är skakad av frågan. Jag som förgäves har försökt, i sex långa år, att vara snarare än att göra, förstår äntligen att mitt omedvetna sökande efter erkännande och självförtroende och att mitt omättliga behov av prestation och förverkligande hindrar mig från att vara den jag är, helt enkelt, genom varje handling jag vidtar.
Min dröm finns där: att vara med och skapa en värld där alla vågar vara dem de verkligen är och förkroppsliga de värderingar som ligger dem varmt om hjärtat. En värld där barn lär sig att vara från tidig ålder, och inte bara hur man gör, som vi lär oss i skolan, sedan i yrkesvärlden. En värld där att leva tillsammans innebär att lyssna på sig själv och uttrycka sig samtidigt som man lyssnar på den andre, i öppenhet och vänlighet, mot sig själv och mot den andre. En värld där kommunikation är liktydigt med att söka kvaliteten på kontakten och relationen innan man överväger lösningar och handlingsplaner.
Äntligen en värld där dagens unga imorgon kommer att vara autentiska, ansvarsfulla och medvetna vuxna; där organisationer kommer att ledas av inspirerande och inspirerande ledare, och befolkas av män och kvinnor som är motiverade och glada att samarbeta för att deras företag ska lyckas.
Jag välkomnar dig till min livsplats, som bidrar till läkning (se första videon nedan).
Une personne très inspirante pour moi me demande un jour : « veux-tu faire pour être ou être en faisant ? … »
Je suis ébranlée par la question. Moi qui cherche en vain, depuis six longues années, à être plutôt que faire, je comprends enfin que ma recherche inconsciente de reconnaissance et de confiance en moi et que mes insatiables besoins d’accomplissement et de réalisation m’empêchent d’être qui je suis, tout simplement, à travers chaque acte que je pose.
Mon rêve est là : contribuer à co-créer un monde dans lequel chacun ose être qui il est vraiment et incarne les valeurs qui lui sont chères. Un monde où les enfants apprennent à savoir être dès leur plus jeune âge, et pas seulement à savoir faire, comme on nous l’enseigne à l’école, puis dans le monde professionnel. Un monde où vivre ensemble signifie s’écouter soi et s’exprimer tout en écoutant l’autre, dans l’ouverture et la bienveillance, envers soi et envers l’autre. Un monde où communiquer équivaut à rechercher la qualité de la connexion et de la relation avant d’envisager des solutions et des pistes d’actions.
Un monde, enfin, où les jeunes d’aujourd’hui seront demain des adultes authentiques, responsables et conscients ; où les organisations seront dirigées par des leaders inspirés et inspirants, et peuplées d’hommes et de femmes motivés et heureux de coopérer à la réussite de leur entreprise.
Je vous accueille dans mon lieu de Vie, propice au ressourcement
