Mitt första möte med ickevåldsam kommunikation kändes som att komma hem. Idéerna som presenterades i filosofin om ickevåldsam kommunikation lät nära och gav klarhet och struktur åt mina egna tankar. Det var särskilt viktigt för mig att lära känna konceptet andlighet inom ickevåldsam kommunikation. Att växa upp i ett land där olika religiösa idéer var en källa till konflikt mellan människor, gav detta koncept mig tröst och hopp. Det var det som lockade mig. Det som höll mig på vägen mot att lära mig ickevåldsam kommunikation var att få kontakt med människor, deltagare och utbildare, på en djup, uppriktig och meningsfull nivå.

Min resa från det första mötet med ickevåldsam kommunikation till att jag fick en rekommendation för certifiering var fylld av enormt stöd, gemenskap och en uppriktig önskan att övervinna de svårigheter vi möter, antingen i omständigheter eller i relationer. Känslan av frid som kom efter några utbildningstillfällen var den mest värdefulla gåvan. Förändringen skedde först inom mig, och sedan fanns det utrymme för förändring i kvaliteten på relationerna med människorna runt omkring mig. Förutom personliga fördelar och fördelar i arbetsmiljön är jag också stolt över det arbete jag gör tillsammans med teamet inom området social förändring, i nätverket för ickevåldsam kommunikation i Bosnien och Hercegovina.

Vårt land är i stort behov av fred, försoning, dialog och ett nytt perspektiv på konfliktlösning, och jag ser fram emot allt som teamet av utbildare och kandidater från vårt nätverk kan ge vår gemenskap. På grund av detta hopp och denna längtan gör min väg till att bli utbildare i ickevåldsam kommunikation och allt annat lärande som väntar mig den tid som gått och den kommande tiden meningsfull och viktig.