Jag kom till NVC efter att ha tillbringat flera år fördjupad i Krishnamacharyas yogafilosofi, reflekterat över Patanjalis Yoga Sutras och lärt mig att lyssna djupare på livet. 

NVC gav ett språk åt det som det lyssnandet började avslöja – de behov och längtan som fanns bakom ord, tystnader och reaktioner.

Med tiden har yoga och NVC för mig sammanförts som en gemensam undersökning av hur vi förhåller oss till oss själva och andra med större ärlighet och omsorg. Jag upplever dem inte som separata vägar, utan som olika uttryck för samma utforskning.

Mitt arbete uttrycks genom skrivande och handledning i små grupper. Jag dras till det som utvecklas i tysthet, till insikter som slår rot över tid och uppenbarar sig i levda ögonblick. Vid sidan av skrivandet erbjuder jag en veckovis studiegrupp för CNVC-certifieringskandidater och stöder kontinuerliga utforskningar av viktiga skillnader inom NVC. Jag erbjuder också utrymmen som sammanför NVC och kontemplativ praktik.

Jag ser inte den "andliga grunden" för NVC som något separat från själva praktiken. För mig känns det som grunden från vilken praktiken växer. När Marshall Rosenberg talade om att ge från hjärtat, hör jag en inbjudan att möta varandra med öppenhet snarare än vana eller beskydd.

Jag tycker ofta att det är lättare att uttrycka mig genom skrift än i tal, och jag har kommit att lita på denna rytm av reflektion och repetition som en del av hur jag arbetar.

Min resa med CNVC-certifiering utvecklades över många år. Med stöd och mentorskap från flera utbildare och mentorer. Under den sista etappen med River Dunavin började jag se beredskap mindre som något att vänta på och mer som något att ta steget in i. Jag innehar nu min roll som certifierad utbildare med en känsla av ansvar och kontinuerligt lärande.

Min avsikt är att bidra, på små sätt, till en värld där metoder som stöder sammanhang, integritet och helhet är mer tillgängliga i vardagen.

Jag är baserad i Hyderabad, Indien, och arbetar på engelska och hindi, med goda kunskaper i telugu.