För att skapa en icke-våldsam inre och yttre värld, låt oss odla respekt och empati gentemot våra barn.

Ända sedan jag kan minnas har jag varit passionerad för språk och att förstå hur människor lyckas eller inte lyckas med att kommunicera det som är viktigt för dem. Om och om igen observerade jag hur hjärtan (inklusive mitt eget) öppnas eller stängs beroende på hur saker och ting sades.

Jag föddes i Basel i Schweiz, där man talar schweizertyska, och flyttade till den italiensktalande delen av Schweiz när jag var 5 år gammal. Flera språk har alltid varit en del av min livsmiljö. I den meningen upplevde jag språkinlärning som nyckeln till att få kontakt med andra människor.

Ivrig att dela med mig av min passion för språk arbetade jag som lärare i engelska och italienska med tonåringar och unga vuxna i många år: i Schweiz, Indien och USA. År 2011 började mitt äventyr i moderskapet med födelsen av min första son. Plötsligt kändes det ännu viktigare för mig att vara uppmärksam på de ord vi använde i vår familj, och hur vi använde dem – de kunde ha en så enorm inverkan!

Jag stötte på Marshall Rosenbergidéer för första gången 2013. Den känsla jag upplevde kändes som en enorm lättnad för mig: kanske finns det ett sätt att uttrycka vår ärlighet utan att såra andra? Och kanske kan det skapa ett utrymme för medkänsla och till och med läkning genom att lära oss att lyssna djupt på varandra? Sedan dess känner jag att jag har varit på en resa av lärande, experimenterande och integrerande, vilket har gjort det möjligt för mig att skapa många meningsfulla kontakter och lyfta befintliga relationer till en annan nivå.

Idag delar jag mina erfarenheter med alla som är intresserade av ett nytt sätt att kommunicera, särskilt föräldrar och lärare. Att stödja och praktisera idén att det är möjligt att interagera med medkänsla med unga människor ger näring åt mitt behov av hopp i en annan värld och på ett annat sätt att hantera inre och yttre konflikter. Min dröm är att leva vårt ömsesidiga beroende som en värdefull gåva och berikande effekt.

I mitt arbete som NVC-tränare tycker jag om att arbeta med NVC-dansgolven, schakal- och giraffdockorna/öronen och, framför allt, gillar jag att leva empati för att ge utrymme och värme till vad människor än känner i just det ögonblicket.