Under ungefär de första trettio åren av mitt liv hade jag en känsla för vad jag inte ville ha, men ingen tydlig vision om vad jag ville ha. Att jag saknade den visionen innebar att det tog ett tag att hitta en karriär som åtminstone passade mina intressen, men jag hade fortfarande ingen stark känsla av syfte och riktning. När jag hittade Spolin Theater Games – en av de tidiga rötterna till improvisation och improvisationskomedi – sprack min värld upp. Jag upptäckte magin i att följa en process och se vart den leder: till oväntade insikter, att reagera från en plats av intuition och till glädjen i kontakt, upptäckt och samarbete. Jag upplevde hur man får kontakt med andra människor genom lek. Denna nya förkroppsligade kunskap ledde mig till en kärlek till kreativitet, samarbete och gemenskap. Och så småningom ledde den kärleken mig till NVC, vilket har fördjupat rikedomen i mitt liv.

På New York NVC Intensive 2008 var jag ensam, och jag lade märke till så många negativa, självdömande tankar! Jag kom ihåg Utbildare/Väljare-modellen inom Icke-våldsam kommunikation (NVC) – att varje smärtsam tanke försökte utbilda mig, göra mitt liv mer underbart, och utifrån det kände jag empati med varje tanke utan att klandra, och som ett resultat kände jag början på integrerad självacceptans och läkning. Denna erfarenhet visade mig att NVC kan användas för att konfrontera alla negativa tankar och negativa självbilder jag kan ha. Det är så otroligt inspirerande för mig att hålla inne vetskapen att även smärtsamma tankar har vackra budskap, och att dessa tankar gör sitt bästa för att bidra till livet också. Denna förståelse hjälper mig att humanisera dessa tankar och välkomna dem som bidrag till mitt lärande och min utveckling.

Från 2008 till 2016 ledde jag enstaka introduktioner och workshops och började vara med och leda en NVC-övningsgrupp i Durham, North Carolina. År 2018 insåg jag att jag fortsatte att återvända till NVC, och att det var en permanent del av mitt väsen. Jag ville engagera mig djupare i att leva NVC:s värderingar, och av den anledningen valde jag certifieringsvägen. NVC-processen har hjälpt mig att identifiera vad jag vill ha, inte bara vad jag inte vill ha, och att veta vad man vill ha är en kraftfull livskraft.

Min väg nu är att fortsätta det inre arbetet och lärandet av NVC-medvetandet; dela NVC mer brett; att hitta sätt att överbrygga klyftor och bygga gemenskaper av många slag; och att göra min del genom att leva ett liv i glädje, ärlighet, lek och samarbete. Jag älskar att möta människor där de befinner sig i sin resa, och jag älskar att visa upp mig med mitt lekfulla, röriga, autentiska jag. Detta är både ett uttalande om min avsikt och en inbjudan till alla som känner sig kallade att få kontakt med mig och leka i detta utrymme.