Så länge jag kan minnas har jag trott att den mänskliga naturen är i grunden god, och att allas avsikter är logiska för dem. Jag minns att jag som ung tonåring var fast övertygad om att även de mest ökända offentliga personerna tror att de gör rätt sak. Och jag har också alltid känt mig djupt obekväm med många av våra sociala normer, inklusive begreppen rätt och fel, skuld och straff, och maktövertagande.
Jag läste Marshall Rosenbergbok första gången för ungefär 20 år sedan efter att jag snubblat över den i en secondhandbutik. Det var en av de där sällsynta livsförändrande böckerna som jag mindes tydligt år senare. Jag hade äntligen upptäckt ett sätt att förstå varför människor agerar som de gör!
Men det gick 10 år innan jag upptäckte att det fanns något sådant som utbildning i NVC, såväl som en hel NVC-gemenskap som delade några av mina älskade övertygelser om mänskligheten. Jag upptäckte också att det fanns så mycket mer djup och subtilitet i NVC än jag hade fått från att läsa boken.
Det djupet fortsätter att förvåna mig än idag. Jag blir också gång på gång förbluffad över hur mycket inre utrymme som kan finnas mellan stimulus och respons, och hur det utrymmet kontinuerligt kan öka när vi börjar öka vår medvetenhet. Jag tänker på det här arbetet som en livslång resa mot självupptäckt och autentisk kontakt.
Jag minns tydligt min första gång som jag leddes genom en NVC-process och upplevde en verkligt djupgående förändring. Efter att ha arbetat igenom några problem med en familjemedlem kände jag mig inte längre så triggad av det han sa, och kände mycket mer medkänsla för honom, precis efter att ha deltagit i en helgworkshop. Detta inspirerade mig att börja utbilda mig i NVC, och jag har inte riktigt sett tillbaka sedan dess.
Vid den tiden var jag singel och fast besluten att inte upprepa den typ av relationsdynamik som jag hade upplevt tidigare. Jag var fast besluten att göra det inre arbete som krävdes tills jag kunde få kontakt på de hälsosamma, glädjefyllda sätt som jag alltid hade trott var möjliga.
Flera år senare är NVC en av grundpelarna i min relation med min partner, Aaron Bailey, och vi leder utbildningar tillsammans. Som ett par som lever och arbetar tillsammans kan vi erbjuda ett ganska unikt perspektiv på fördelarna och utmaningarna med att integrera NVC i det dagliga livet. På våra utbildningar delar vi med oss av insikter från vår egen erfarenhet av att navigera i situationer där vi har kämpat för att hålla oss i ett NVC-medvetet tillstånd. Vi kan prata om de särskilda svårigheter som uppstår när saker och ting blir spända, och de specifika sätt som människor tenderar att "fastna" när de tror att de använder NVC, men misslyckas med att få kontakt.
Vi bor i en ekoby på Irland, där beslut fattas genom konsensus i hela samhället, så vi kan också dela med oss av vår levda erfarenhet av att försöka förstå olika perspektiv och ta hänsyn till alla behov, samtidigt som vi hanterar de oundvikliga konflikter som uppstår. För mig, liksom för många andra här, är det ett experiment i att försöka leva och arbeta tillsammans, och omsätta de förändringar vi vill se i den bredare världen i praktiken. Om vi inte kan få det att fungera i liten skala (med cirka 100 personer), vilket hopp finns det för oss som art?
Vi är också mycket engagerade i aktivistnätverk som bygger på att möta realiteten i planetkriser och försöka skapa meningsfull social förändring. Alla förändringar jag vill se i världen innebär nödvändigtvis att förändra hur vi behandlar varandra som medmänniskor, erkänna och värdesätta allas behov och bygga en kultur av omsorg.
Jag tror starkt på att vi skulle kunna lösa många av världens problem om vi alla, som art, insåg värdet av att verkligen lyssna på varandra. En av mina djupaste förhoppningar är att det en dag blir en social norm att försöka förstå andra synpunkter och att lita på att det är möjligt att hitta en väg framåt som tillgodoser allas behov. Jag känner mig djupt ledsen över hur mycket begreppen rätt och fel är inbäddade i vår kultur, och jag längtar verkligen efter en värld där vi alla inser att var och en av oss bara stapplar framåt och försöker lista ut hur vi ska tillgodose våra behov.
Min egen resa har fört mig igenom en mängd olika livserfarenheter som alla bidrar till helheten i mig som person och de typer av problem som jag känner mig kvalificerad att stödja människor med. Efter flera dysfunktionella relationer har jag bearbetat mitt eget trauma och jag har även uppfostrat tre barn, inklusive ett som är transperson och ett annat med särskilda behov.
Jag har också haft ett ganska färgstarkt liv. Förr i tiden var jag lite nomadisk – jag har rest till intressanta platser på intressanta sätt! (och jag är öppen för fler äventyr i framtiden). Som aktivist var jag en av grundarna till Extinction Rebellion Ireland och styrande medlem i Wellbeing Economy Alliance i Irland.
Förutom utbildare, coach, medlare och facilitator är jag också en prisbelönt spoken word-poet och bildkonstnär, och jag är även värd för Ecstatic Dance-evenemang. Mina olika konstformer genom åren har inkluderat oljemålning, att göra kostymer och rekvisita för teater, skådespeleri, dramatik och design av infografik. Jag gör också storskaliga festivalkonstinstallationer, många av dem från återvunna föremål från soptippar, och jag har skapat dekoren för Global Green på Electric Picnic (Irlands största musikfestival) i över 10 år.
Du hittar mer information om allt jag erbjuder på min webbplats
