Ett samvetsutlåtande om CNVC:s inriktning
Jag har varit certifierad utbildare vid Center for Nonviolent Communication i många år eftersom jag tror djupt på det Marshall Rosenberg gav oss. Nonviolent Communication har djupt format mitt liv, mitt arbete och hur jag förstår mänskliga konflikter.
Av den anledningen kan jag inte längre tiga om den riktning jag ser CNVC ta.
Jag anser att CNVC i allt högre grad införlivar politiska och ideologiska ramverk i organisationen på sätt som inte är inneboende i NVC och, i viktiga avseenden, strider mot Marshall Rosenberglära och vision.
Min oro handlar inte om att motsätta mig rasism, diskriminering, utestängning eller orättvisa. Jag vill att varje människa ska behandlas med värdighet och omsorg. Min oro handlar om institutionaliseringen av en viss världsbild som om den vore en förlängning av själva NVC.
Jag avvisar ramverk som huvudsakligen delar upp människor i identitetsgrupper, tolkar relationer genom förutbestämda kategorier av makt och privilegier, eller tilldelar olika auktoritet till människors perspektiv beroende på social identitet.
Jag avvisar att behandla subjektiva rapporter om "påverkan" som objektiva beskrivningar av vad en annan person har gjort.
Jag avvisar metoder där oenighet med ett ideologiskt påstående tolkas som bevis på skada, privilegier, bräcklighet, bristande medvetenhet eller otillräckligt engagemang för inkludering.
Och jag avvisar alla förväntningar om att certifierade utbildare eller deltagare ska anamma specifika politiska teorier, terminologi eller tolkningar av samhället för att anses vara i linje med NVC.
Dessa farhågor uppstår just på grund av vad jag lärde mig av Marshall.
Marshall lärde oss att skilja mellan observation och utvärdering och att undvika att behandla våra tolkningar som fakta.
Han lärde oss att se bortom dömande ord, etiketter, diagnoser och fiendebilder till de universella mänskliga behov som delas av varje människa.
Han lärde oss att lyssna empatiskt även när vi är djupt oense, och att uttrycka oenighet respektfullt.
Han lärde oss att en annan persons känslor inte är bevis på våra felaktigheter och att våra känslor uppstår i relation till våra egna behov, uppfattningar, förväntningar och tolkningar.
Han motsatte sig tvång och moraliskt "borde"-tänkande. NVC var avsett att öka medvetandet och valmöjligheterna, inte att skapa konformitet.
Marshall skilde också mellan makt över och makt med. Hans alternativ till dominans var makt utövad tillsammans med andra: att söka villigt deltagande, ömsesidigt inflytande och strategier som tillgodoser allas behov.
Hans sociala vision var inte beroende av att dela upp mänskligheten i moraliskt rangordnade kategorier. Även i situationer med allvarlig orättvisa bad han oss att motstå skadliga handlingar utan att ge upp vår förmåga att se mänskligheten och behoven hos alla inblandade.
Icke-våld attraherar naturligtvis människor som är engagerade i sociala och politiska frågor. Men en organisation som anförtrotts att bevara icke-våld har ett ansvar att skydda det från ideologiskt övertagande från vänster, höger eller någon annanstans.
Jag vill att CNVC ska skydda tankefriheten; skillnaden mellan observation och tolkning; empati utan obligatorisk enighet; universella mänskliga behov; genuin nyfikenhet trots oenighet; och förmågan hos människor med mycket olika politiska och filosofiska åsikter att utöva NVC tillsammans.
Marshall Rosenberg lämnade oss inte en politisk ideologi. Han lämnade oss ett sätt att se på människor.
Det arvet är bräckligt.
Jag är fortsatt djupt engagerad i ickevåldsam kommunikation.
Mitt ökande avstånd från CNVC kommer inte av att jag övergav Marshalls vision, utan av min önskan att bevara den.
