Min önskan är att spela min roll i den oundvikliga omvandling som vår värld behöver för att bli mer fredlig. För tillfället innebär det att agera så icke-våldsamt som möjligt inom mina egna samhällen, samtidigt som jag stöder människor och organisationer som aktivt arbetar för att förändra system och strukturer för att tjäna allt liv på jorden. Jag tror att personlig omvandling och social förändring är oupplösligt sammanflätade.

Min avsikt är att skapa stödjande utrymmen där människor kan få en djup kontakt med sig själva – och inse att denna inre koppling är avgörande för att autentiskt engagera sig i trauman, splittringen och andra barriärer som hindrar oss från att skapa en mer fredlig värld. Jag brinner för att hjälpa människor att utveckla medvetenhet om systemisk samhällsdynamik och förstå hur makt fungerar i relationer och samhällen. Att känna igen mönster av förtryck och privilegier gör att vi kan tillämpa principer för icke-våldsam kommunikation (NVC) på sätt som verkligen tjänar rättvisa och läkning, och går bortom individuell komfort mot kollektiv befrielse.

Att stödja lärare och föräldrar i att empatiskt få kontakt med barn har en speciell betydelse för mig, eftersom det är som att så frön för en mer medkännande framtid.
 Mitt intresse för att studera nervsystemet och våra traumareaktioner formar hur jag närmar mig och delar NVC. Att förstå hur våra kroppar reagerar på stress och trauma öppnar upp mer medkännande vägar för läkning och kontakt. Denna somatiska medvetenhet berikar NVC-praktiken och erkänner att förändring sker i hela vår kroppsliga upplevelse.

Min förståelse av NVC har formats genom att lära mig med och från många inspirerande lärare och utövare. Vivet Alevi gav mig en grundläggande introduktion 2007 och stödde mig senare som min bedömare. Jag känner mig lyckligt lottad som har fått lära mig av Marshall Rosenberg, Isolde Teschner, Kit Miller, Dominic Barter och Miki Kashtan.

Jag är också djupt inspirerad av verken av Joanna Macy och Andrea Gibson, vars perspektiv på djup ekologi och poetiskt sanningsberättande berikar min förståelse av vad det innebär att leva icke-våldsamt i dessa tider.