Som tonåring fick jag chansen att börja utöva yoga och lyssna på min kropp. Som ung vuxen (specialistpedagog) stödde jag funktionshindrade barn i ungefär tio år, på institutioner och sedan i fosterfamiljen där mina barn föddes. Jag lämnade funktionshindradets värld och valde att undervisa i yoga.
När jag kände mig hjälplös inför barnens argument, fast besluten att inte återskapa "straff-belöning"-läget, registrerade jag mig 2006 för utbildning i ickevåldsam kommunikation. Under de följande 10 åren fortsatte jag med detta lärande och spred NVC överallt där jag blev inbjuden att prata om det: föräldraföreningar, grundskolor, mellanstadier och gymnasieskolor.
Det jag älskar mest just nu är att dela med mig av det som får mig att må så bra: sexuellt överförbara känslor, mänsklig värme, andningens lek och kroppsrörelser inspirerade av yogapraktiken och... vandringar i bergen där jag laddar batterierna på djupet.
Tränarens primära språk
À l’adolescence j’ai eu la chance de commencer à pratiquer le yoga et l’écoute corporelle. Jeune adulte (éducatrice spécialisée) j’ai accompagné pendant une dizaine d’années des enfants handicapés, en institutions puis en famille d’accueil dans laquelle mes enfants sont nés. Quittant le monde du handicap, j’ai choisi d’enseigner le yoga.
Lorsque je me suis sentie démunie devant les disputes des enfants, décidée à ne pas reproduire le mode « punitions-récompenses », je me suis inscrite en 2006 aux formations en Communication Nonviolente. Les 10 années suivantes j’ai poursuivi cet apprentissage et ai diffusé la CNV là où j’étais invitée à en parler : associations à la parentalité, écoles primaires, collèges et lycées.
Ce que j’aime le plus actuellement, c’est de partager ce qui me fait tant de bien : la CNV, la chaleur humaine, les jeux du souffle et du corps en mouvements inspirés de la pratique du yoga et… les balades en montagne où je me ressource en profondeur.
