Min historia med ickevåldsam kommunikation (NVC) började en alla hjärtans dag-kväll i februari 2010 under en konferens med Thomas D'Assembourg. Det var en sann uppenbarelse: Jag upptäckte en människosyn som resonerade med mina djupa uppfattningar och ambitioner, särskilt genom premissen att människor i grunden, framför allt, vill bidra till varandras välbefinnande och omsorg för livet. Samtidigt blev jag medveten om våldet inom mig själv och omkring mig när försummade behov uttrycks i form av dömanden, klagomål, krav och skuld.
Insikten var så betydelsefull att den ledde mig in på en ny väg av lärande och transformation, och gradvis vägledde mig till att följa AI-NVC-utbildningsprogrammet med Hélène Domergue och Issâ Padovani (2012-2015) och sedan ACERTIF-certifieringsspåret (2016-20). Dessa dubbla roller som facilitator och utbildare ledde naturligtvis till en förändring av min professionella inriktning, eftersom jag brinner för att integrera NVC i mina aktiviteter.
År 2017 anslöt jag mig till Hélène Domergue i lärarteamet för AI-NVC-programmet, där hon är en nyckelperson. Jag har entusiastiskt medverkat i denna utbildning i flera år. Det jag särskilt uppskattar med dessa treåriga program är att fortsätta fördjupa det helande rollspelet och uppleva dess kraft. Jag uppskattar också att förmedla ett tillvägagångssätt som främjar personligt ansvar, värdighet och suveränitet hos de som får stöd. Jag tror att individuella förändringar är en förutsättning för samhällets utveckling mot mer mänsklighet, fred och delning.
Jämfört med andra sammanhang där jag är motiverad att undervisa i NVC, leder min yrkeserfarenhet som pedagog och min erfarenhet som trebarnsmamma mig ibland mot områdena utbildning, institutioner och föräldraskap. Samtidigt finner jag generellt intresse av att arbeta med alla typer av målgrupper, eftersom jag tror att jag kan säga att jag älskar relationer och människor i sin mångfald.
Mon histoire avec la CNV commence un soir de Saint Valentin, en février 2010, lors d’une conférence de Thomas D’Assembourg. Ce fut un véritable coup de foudre : je découvre une vision de l’humain qui répond à mes perceptions et aspirations profondes, notamment à travers le postulat que dans son essence d’origine, l’être humain aime par-dessus tout contribuer au bien-être les uns des autres et prendre soin de la vie. En même temps je prends conscience de la violence, en moi et autour de moi, quand les besoins négligés s’expriment sous la forme de jugements, de plaintes, d’exigences, de culpabilisation.
Le déclic est suffisamment bouleversant pour m’entrainer sur une nouvelle voie d’apprentissage et de transformation qui m’amène petit à petit à suivre le cursus en AI-CNV avec Hélène Domergue et Issâ Padovani (2012-15), puis la filière ACERTIF (2016-20). Ces 2 casquettes d’accompagnante et de formatrice me conduisent tout naturellement vers un changement d’orientation professionnelle car j’ai à cœur de mettre la CNV au cœur de mes activités.
En 2017 je rejoins Hélène Domergue dans l’équipe pédagogique du cursus AI-CNV dont elle est personne source. C’est avec beaucoup d’enthousiasme que je coopère depuis plusieurs années dans cette formation. Ce qui me plait particulièrement lors de ces cursus sur 3 ans c’est de continuer d’approfondir le jeu de rôle de guérison et d’en expérimenter sa puissance. J’apprécie aussi de transmettre une posture qui favorise qui favorise la responsabilisation personnelle, la dignité et la souveraineté des personnes accompagnées. Je nourris la confiance que les transformations individuelles sont le préalable de l’évolution de la société vers davantage d’humanité, de paix et de partage.
Par rapport aux autres contextes où j’ai de l’élan à transmettre la CNV, mon expérience professionnelle d’éducatrice et mon vécu de maman de 3 enfants m’orientent de temps en temps vers les domaines de l’école, de l’institution et de la parentalité.
En même temps, à priori, tous les publics peuvent susciter mon intérêt car je crois pouvoir affirmer que j’aime la relation et les gens dans leur diversité.
