Efter många år på CNVC lämnade jag (år 2026) min roll som CNVC-certifierad utbildare och bedömare.
Jag kommer att fortsätta följa många av samma trådar genom forskning och skrivande – utforska vad det innebär att vara människa, hur vi möter förlust och transformation, hur vi skapar mening och hur vi hittar vägen till varandra och oss själva.
Mitt arbete med ickevåldsam kommunikation var rotat i en kärlek till vad som blir möjligt när människor samlas med färdigheter, mod och nyfikenhet att möta varandra mer fullständigt. Jag drogs särskilt till den längre resan: retreater, fördjupningar, kandidatprogram för lärare, handledningsutbildning och utforskningar av de andliga dimensionerna av ickevåldsam kommunikation. Jag brydde mig djupt om att växa och stärka själva CNVC-gemenskapen – att få kontakt med likasinnade människor över kulturer och platser, att fira det som binder oss samman samtidigt som vi arbetar för att skapa ett nätverk som rymmer större mångfald.
Mina år som utbildare och bedömare gav mig meningsfulla möjligheter att stödja individer i att upptäcka vilka de var utan lager av försvarsställning, dömande, etiketter och outtalade förväntningar. Det gav mig stor glädje att stödja varje persons unika uttryck när de upptäckte, litade på och uttryckte vad som var tydligt de själva.
Det första kapitlet av min resa med NVC utspelade sig till stor del i den offentliga sfären. Jag medlade i processer gällande nationalparker, markanvändningsplanering, samhällspolisarbete, miljöbedömningar, viltvård, ledarskap i urbana slumområden, urfolksarv och rättigheter, internationell utveckling och gemensamt boende. Mitt arbete tog mig till Indien, Ecuador, Schweiz, Chile och Mexiko. I Ecuador utvecklade jag samhällsbaserade planeringsprocesser som implementerades på både kommunal och nationell nivå.
Att använda NVC i detta arbete ledde mig till en mycket mer intim riktning: in i hjärtat av mina närmaste relationer och min förståelse av mig själv. Jag är djupt tacksam för hur det förändrade hur jag uppfostrade och hur jag navigerar i mina relationer.
Det som återstår är en avsevärd tacksamhet för de människor som jag lärde mig, undervisade, kämpade, experimenterade, reste, skrattade och byggde gemenskap med – och för de många sätt som detta arbete förändrade mitt eget liv.
