Jag känner en djup passion för allt arbete kring försoning av kollektiva trauman. Jag brinner för att skapa en trygg utforskningsmiljö och bjuda in till att utöva ickevåld. Min resa inom ickevåldskommunikation fortsätter med varje ny utbildning jag erbjuder och får, såväl som på gatan, med min familj, vänner och grannar, i mitt arbete, med frågor och ny medvetenhet i livet. Denna resa hjälper mig att balansera min längtan efter personlig och social transformation.

Min barndom tillbringades i Istanbul i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet när den politiska polariseringen ökade dag för dag och våldet blev en daglig verklighet. Militärkuppen 1980 följde denna process. Jag bevittnade detta med ett barns uppfattning och jag var imponerad av min familj i första hand. Med tanke på detta tillbringade jag min ungdom med att försöka göra något aktivt för fred. Med åren började jag inse att jag klagade på våldet, men mina egna handlingar och ord skapade också ett slags våld mot mig själv och andra. Jag blev chockad när jag insåg detta. I den processen tog jag min tillflykt till litteraturen. Jag kunde inte komma ikapp, jag skrev och publicerade en sagobok.

För att försörja mig hade jag många jobb, såsom marknadsföring inom uppslagsverk, typografi, serietidning, intervjuare, sekreterare, reporter, olika positioner inom samhällsforskningssektorn, kommunikationskonsulttjänst för UNDP, biträdande regissör för dokumentärfilm. Jag arbetade som journalist och PR-specialist under lång tid. Jag har varit väl bekant med företagslivet inom PR-sektorn. Under samma period arbetade jag direkt med marknadsledare och globala varumärken inom områdena kriskommunikation, marknadskommunikation, företagskommunikation, digital kommunikation och internkommunikation.

I den här processen bekantade jag mig även med läror och metoder som yoga, meditation, mindfulness, olika kroppsterapier och familjekonstellationer. Jag har genomfört mer än 1500 timmars yogalärarutbildning, inklusive yogaterapi. När jag försökte förstå yogans "ahimsa"-princip år 2013 hittade jag Vivet Alevi årliga utbildningsprogram (som vid den tiden var den enda tränaren i ickevåldsam kommunikation i Turkiet). Jag deltog i Vivet Alevi5-åriga program i olika roller (deltagare, assistent, assisterande tränare, tränare).

År 2016 lämnade jag mitt senaste jobb som kommunikationsavdelningschef på TEMA Foundation. Därför började jag planera min tid helt för att bidra till spridningen av ickevåldsam kommunikation i Turkiet, och för att fortsätta mitt liv genom att dela med mig av det jag lärt mig av ickevåldsam kommunikation.

När jag delar med mig av Icke-våldsam kommunikation inser jag att jag är influerad av Yoga-Meditation-Kroppsterapierna, Krishananda och Amanas Learning Love, och Thomas Huebls Transparent Language-metoder, som jag nyligen har kommit i kontakt med, såväl som tränarna i Icke-våldsam kommunikation. Jag tycker verkligen om att använda allt detta lärande för att fördjupa mig i den enkelhet som Marshall Rosenberg erbjuder med Icke-våldsam kommunikation. Med varje metod jag lär mig blir jag återigen förvånad över enkelheten i Icke-våldsam kommunikation och dess tillämpbarhet i livet.

År 2018 antogs jag till CNVC (Center for Nonviolent Communication), ett nätverk av utbildare inom certifierad ickevåldsam kommunikation, grundat av Marshall Rosenberg. Jag känner mig väldigt levande när jag hjälper vuxna som arbetar med barn (särskilt barn som bor i känsliga områden). Jag har ett stort intresse och passion för allt arbete som rör läkning av kollektiva trauman. Tillsammans med Canan İrtem är jag en av drömmarna och producenterna bakom programmet "A Language of Life, Non-Violent Communication" som sänds på Açık Radyo. Jag är glad att kunna erbjuda deltagarna på mina seminarier en inbjudan att skapa en trygg plats för upptäckt och uppmuntran för att väcka kraften i ickevåld till liv.

Min resa inom ickevåldsam kommunikation fortsätter med frågor och medvetenhet när jag hanterar min familj, min älskare, mina vänner, mina grannar, mitt jobb, kort sagt, livet på gatan, utöver de många utbildningar jag har fått och erbjudit. Min resa hjälper mig att balansera mina ambitioner om personlig utveckling och social förändring.