Samtidigt drömmer jag om en värld där varje människas behov är viktiga och där vi i vår kontakt med varandra är medvetna om att alla människor delar samma behov. Samtidigt är det viktigt för mig att stödja människor som bor i ekonomiskt mindre privilegierade länder för att få tillgång till NVC.

Jag lärde känna NVC när jag gick från grundskolan till gymnasiet som lärare. Jag konfronterades med elever som nästan hade gett upp hoppet om sig själva, inte var särskilt entusiastiska över skolan och, eftersom de kom från andra länder, var tyska språket ett främmande språk för dem. I den här fasen var det ett stort stöd för mig att kunna beskriva deras behov och se att de förstod dessa ord och att jag kunde relatera till dem.

Född och uppvuxen i efterkrigstidens Berlin och tiden för kalla kriget mellan öst och väst, tiden för fascismen som ännu inte hade bearbetats och hanterats, upplevde jag inledningsvis mycket våld som barn och blev mycket förtvivlad. Som tonåring var jag arg och skamsen över vad som hände i Tyskland under nazitiden och upplevde – även i min egen familj – hur illa det kan påverka en att vara en "transportör". Som vuxen kunde jag försonas med min historia – också tack vare empatiska terapeuter – och samtidigt insåg jag att jag skulle använda de medel som stod till mitt förfogande för att arbeta för "fred" – inom mitt yrkesområde och även utanför.

Genom gestaltpedagogik och ickevåldskommunikation, Qigong, fick jag medlen och styrkan att genomföra detta, verkligen med en kärleksfull inställning, medvetenheten om att alla uppfyller ett behov genom att göra något som jag också delar, att närma mig andra och se hur vi tillsammans kan uppfylla våra behov och hitta strategier som är berikande för oss. Det hjälper oerhört mycket att ha ett socialt nätverk, att uppleva kontakt i gemensam handling och gemensam vision, där vi upplever gemenskap, ibland till och med till den grad av samhörighet, och att utveckla strukturer där som är livsnjutande.

För mig gäller detta inte bara på lokal nivå – utan jag skulle också vilja se denna koppling på nationell och internationell nivå och bidra med vad jag kan till den. Med denna bakgrund har jag varit engagerad i Kenya sedan 2008, jag har varit där varje år utom 2021 och 2022 på grund av Corona, har bidragit till utbildningen där, har utbildat lärare, var engagerad i två IIT:er och arbetar nu som mentor för människor från olika afrikanska länder som vill bli certifierade.