Jag växte upp i det forna Sovjetunionen, och hur vi uttryckte oss och uppförde oss kunde vara ödesdigert om man inte gjorde vad man blev beordrad att göra. Jag vande mig vid att vara vaksam av rädsla och bara prata om det som var "lagligt" att uttrycka. Jag lärde mig att ljuga, och det gjorde de andra också. Jag lärde mig att inte lita på människor eller regeringen och att lyda för att överleva. Naturligtvis var detta inte hela bilden av min barndom. Samtidigt bodde jag med min familj på landsbygden, tillbringade mycket tid med mina systrar, upptäckte naturen och utmanade oss själva genom att bygga trädkojor. Och jag var älskad, även om ingen uttryckte det.

I augusti 1991 återfick Estland sin självständighet, och plötsligt förändrades allt. Gränserna öppnades, människor började bygga upp ekonomin och en sorts kapplöpning för att bli rik inleddes. Huvudfokus låg på att öka välståndet, hållbarheten och säkra självständighetens trygghet. Det gjorde jag också. Jag följde med strömmen. Jag har trott att jag är bra på att kommunicera och insåg länge inte att det sätt jag kommunicerade på ofta inte tjänade mina kontakter. Jag hade lärt mig att tala "schakalspråk" och var ganska bra på att använda det.

År 2018, när jag reste i Japan, hörde jag talas om ickevåldsam kommunikation för första gången och lade inte så stor vikt vid det då. Ett halvår senare hamnade jag i många konflikter med nära och kära, och jag bestämde mig för att undersöka ickevåldsam kommunikation för att se om det kunde hjälpa. Jag lyssnade först på så många videor som möjligt och läste sedan Marshalls bok * The Language of Life*. Den var inte lätt att läsa till en början, men den gav mig några idéer, och jag testade modellen genom att titta tillbaka på några konflikter. Och plötsligt förstod jag! Det handlar om behov! När jag växte upp hade ingen frågat mig vad mina behov var, så jag insåg inte ens att jag hade några.

År 2019 deltog jag i min första internationella intensivutbildning och blev fast. Jag ville veta mer om NVC och jag ville integrera det fullt ut i mitt liv. Steg för steg började mina kontakter med mina nära och kära förändras när jag ibland kunde lyssna på dem med empati och blev mer medveten om hur jag uttryckte mig. Den största uppenbarelsen var att förstå vad jag kunde ta ansvar för och vad jag inte kunde ta ansvar för. Jag slutade skylla på andra och mig själv, och detta gav mer klarhet och frid i mitt liv.

Jag började dela med mig av NVC år 2020, först med mina nära och kära, på jobbet och med mina vänner. Jag insåg att jag gillade att dela med mig av NVC, och folk blev faktiskt rörda och bad mig lära dem NVC. Tidigare hade jag varit danslärare, så att undervisa var "min grej"

När jag blev certifieringskandidat i januari 2022 kände jag mig lite överväldigad av kraven. Det fanns inga certifierade utbildare eller bedömare i Estland, så jag frågade: "Vad händer nu?" Jag tog kontakt med det internationella samfundet, sökte efter bedömare i Tyskland, hittade utbildningar i Europa och fick kontakt med onlinegrupper av kandidater, bland annat. Det var genomförbart, även om jag inte förstod hur det skulle gå till i början. Jag är så tacksam mot NVC:s globala community!

I slutet av 2024 blev jag certifierad utbildare. Med förståelse för hur mycket min barndom och utbildning hade påverkat min livskvalitet som vuxen kände jag en stark inbjudan att dela med mig av NVC inom utbildning, förskolor och skolor. Nu är grundskolan ett av mina arbetsområden inom NVC, inklusive förskolor, lärare och föräldrar. Jag delar och ger även utbildning inom näringslivet, eftersom jag har 23 års erfarenhet inom IT-branschen, från grunden till toppen. År 2020 tog jag en utbildning i medling i konflikter inom reparativ rättvisa och har sedan dess agerat som frivillig medlare inom konflikter under socialministeriet.