Bakgrund: Nonviolent Communication© (NVC) utvecklades av Dr. Marshall B. Rosenberg för att främja intra- och mellanmänskliga relationer präglade av medkänsla, samarbete och omsorg. Det har tillämpats i en mängd olika miljöer som skolor, sjukhus, fängelser och inom reparativ rättvisa. Även om NVC, som det är idag, har uppstått ur forskning sedan 1960-talet, påbörjades studier av modellens inverkan först på 1990-talet (Steckal, 1994). Denna systematiska översikt avser att utvärdera den forskning som hittills gjorts om NVC och dess resultat gällande empatiutveckling. Metod. Elektroniska databaser (främst ERIC, PsychINFO och ASSIA) och ett aktivt samråd med experter genomfördes i sökandet efter artiklar, rapporter och avhandlingar, på alla språk, som rapporterar empiriska studier om NVC.

Resultat: Från 2634 citat identifierades fjorton studier, som hänvisade till tretton experiment, vilka uppfyllde inklusionskriterierna. Dessa studier uppvisar heterogenitet i metoder och mått, vilket innebär att det var omöjligt att genomföra en metaanalys. Åtta av dessa studier utvärderade resultaten av målinriktade workshops, och fem bedömde effekterna av NVC i verkliga situationer. Alla dessa fem genomfördes på utbildningsinstitutioner. Endast två studier sammanfaller i användningen av två validerade mått. Resten av studierna använder andra mått och forskarutvecklade instrument. Icke-randomiserat urval av deltagare, bristande rapportering och ett litet antal deltagare är de största bristerna som observerats i studierna. Resultaten gällande empatiutveckling är positiva i alla studier utom två. Andra positiva resultat relaterar till ökade kommunikationsfärdigheter, förbättringar av relationer, färre konflikter samt nya uppfattningar och sätt att hantera dem.

Slutsats: De lovande resultaten gällande NVC:s effektivitet på empatiutveckling, bland andra utfall, skulle behöva bekräftas med ytterligare studier med starkare design och mer lämpliga mått. En tydlig begränsning i de inkluderade studierna, som delas med andra översikter i ämnet (Butters, 2010; Lam et al., 2011 och Stepien & Baernstein, 2006), är skillnaden mellan modellens konstruktioner och de validerade empatimåtten, som utvecklades på 1980-talet.

Nya uppdaterade instrument, som det som utvecklats av Steckal (1994), behöver skapas och valideras för att utvärdera specificiteten hos NVC-modellen.