Bakgrund: Nonviolent Communication© (NVC) utvecklades av Dr. Marshall B. Rosenberg för att främja intra- och interpersonella relationer präglade av medkänsla, samarbete och omsorg. Den har tillämpats i en mängd olika miljöer som skolor, sjukhus, fängelser och inom reparativ rättvisa. Även om NVC, som den är idag, har uppstått ur forskning sedan 1960-talet, började studier av modellens inverkan först på 1990-talet (Steckal, 1994). Denna systematiska översikt avser att utvärdera den forskning som hittills gjorts om NVC och dess resultat gällande empatiutveckling.

Metod: Elektroniska databaser (främst ERIC, PsychINFO och ASSIA) och aktiva expertråd genomfördes i sökandet efter artiklar, rapporter och avhandlingar, på valfritt språk, som rapporterar empiriska studier om icke-vita sexuella övergrepp.

Resultat: Från 2634 citat identifierades fjorton studier, som hänvisade till tretton experiment, vilka uppfyllde inklusionskriterierna. Dessa studier uppvisar heterogenitet i metoder och mått, vilket innebär att det var omöjligt att genomföra en metaanalys. Åtta av dessa studier utvärderade resultaten av målinriktade workshops, och fem bedömde effekterna av icke-community cancer i verkliga situationer. Alla dessa fem genomfördes på utbildningsinstitutioner. Endast två studier sammanfaller i användningen av två validerade mått. Resten av studierna använder andra mått och forskarutvecklade instrument. Icke-randomiserat urval av deltagare, brist på rapportering och ett litet antal deltagare är de största bristerna som observerats i studierna.

Resultaten gällande empatiutveckling är positiva i alla studier utom två. Andra positiva utfall avser ökade kommunikationsfärdigheter, förbättringar i relationer, färre konflikter samt nya uppfattningar och sätt att hantera dem.

Slutsats: De lovande resultaten avseende effektiviteten av NVC på empatiutveckling, bland andra utfall, skulle behöva bekräftas med ytterligare studier med starkare design och mer lämpliga mått. En tydlig begränsning i de inkluderade studierna, som delas med andra översikter i ämnet (Butters, 2010; Lam et al., 2011 och Stepien & Baernstein, 2006), är skillnaden mellan modellens konstruktioner och de validerade empatimåtten, som utvecklades på 1980-talet. Nya uppdaterade instrument, som det som utvecklades av Steckal (1994), behöver skapas och valideras för att utvärdera NVC-modellens specificitet.