En explorativ studie - Strategier för icke-våldsam kommunikation för gymnasielärare med hjälp av en Quality Learning Circle-metod

Lärare spelar en viktig roll i att underlätta lärandet. Hur de etablerar relationer med elever är avgörande för att säkerställa att klassrumsmiljön stöder både akademisk och personlig utveckling hos eleverna (Evans & Harvey, 2012). För att inse vikten av relationer inom klassrummet och deras effekter på elevernas beteende, tog syftet med denna studie två vägar. För det första involverade studien en undersökning av hur ett personcentrerat tillvägagångssätt skulle kunna bidra till att underlätta positiva relationer inom ett pedagogiskt sammanhang. Ett tillvägagångssätt som kallas icke-våldsam kommunikation (NVC) valdes på grund av dess potential att stärka lärarnas empati och interpersonella kommunikationsförmåga, samt främja mindre dömande uppfattningar och reaktioner på utmanande elevbeteenden (Rosenberg, 2003a). För det andra användes en Quality Learning Circle (QLC)-modell som en metod för att öva och dela lärarnas erfarenheter av att lära sig NVC tillsammans på ett kollegialt och erfarenhetsbaserat sätt. Ett samarbetsbaserat tillvägagångssätt valdes för att motverka att lärare arbetar ensamma i hopp om att delat ansvar för ledning och beslutsfattande skulle uppmuntra lärarnas egenmakt.

Förutom att kritiskt analysera NVC undersökte denna studie därför även effekten av en QLC på lärares professionella lärande. Det är en studie som har ett innehållsfokus (dvs. att lära sig om potentialen hos NVC) och samtidigt ett processfokus (dvs. att utforska potentialen i en liten grupp för lärares professionella lärande för att dela med sig av och få insikt i sin praktik). Studien involverade fyra gymnasielärare från två nyzeeländska stadsskolor. Dessa lärare deltog i sju QLC-möten under en termin och genomförde inträdes- och avslutningsintervjuer för att fastställa effekten och potentialen av både innehållet (NVC) och processen (QLC) i studien.

Dessutom fördes fältanteckningar för att dokumentera lärarnas resor genom QLC (Qualitative Learning Looking Condition). Ett tolkningsparadigm, centrerat kring tematisk analys, användes som ett sätt att analysera och tolka resultaten i syfte att belysa hur NVC bidrog till positiva lärar-elev-relationer, samt hur QLC gav lärarna ett nytt sätt att engagera sig i professionellt lärande.

Lärarna rapporterade att inlärningen av NVC hjälpte dem att undvika att använda dömande medel och ökade sin emotionella medvetenhet i klassrummet. De använde särskilt processer inom NVC för att hjälpa till att reglera sina känslor när de stötte på svåra situationer, samt engagerade sig målmedvetet i mer öppna dialoger med sina elever. Dessutom använde de NVC som ett verktyg för att kritiskt reflektera över sina egna undervisningsuppfattningar och hur dessa uppfattningar påverkade de interaktioner de hade med sina elever. Lärarna bekräftade också att de samarbetsinriktade, erfarenhetsbaserade och stödjande aspekterna av QLC gav en miljö där de tryggt kunde öva på ett nytt tillvägagångssätt. Genom att komma samman på detta sätt skapade lärarna ett utrymme där de öppet kunde diskutera idéer, dela erfarenheter och gemensamt skapa lösningar på gemensamma kontextuella problem.

Studien har två konsekvenser: För det första belyser den hur empatibaserade program har potential att öka lärarnas förmåga att reglera sina känslor och ta perspektiv. För det andra visar den fördelarna med att strukturera lärares professionella lärande på ett sätt som uppmuntrar aktivt deltagande, kontinuerligt lärande och skapandet av en samarbetskultur. Eftersom lärare i allt högre grad möter stress och isolering inom sitt yrke är båda delarna av denna forskning relevanta för deras välbefinnande, såväl som för välbefinnandet hos de elever de undervisar.