Med denna extraordinära monolog om förlåtelse och befrielse, efter ett liv av övergrepp, landsförvisad från sitt land, hertigdömet Milano, bryter Prospero den magiska konst han lärde sig att utöva på ön som hjälpte honom att skipa rättvisa, frikänner sina bödlar, befriar naturens och det godas (Ariel) och ondas ande (Caliban, som ironiskt nog lovar att bete sig rättfärdigt och ärligt) och ber om överseende från oss, den läsande och tittande allmänheten.