Behov och ickevåldsam kommunikation i religionsstudieklassrummet

Klassrum i religionsstudier är mikrokosmos av det offentliga rummet där de sammanför individer med olika identiteter och ideologiska åtaganden. Som sådana skapar dessa klassrum nödvändigheten och möjligheten att främja effektiva samtalsformer. I denna essä argumenterar jag för att kommunikation i linje med gemensamma mänskliga behov – bland annat behov av trygghet, respekt och tillhörighet – erbjuder ett transformerande svar på den potentiella självtystnad och jämnåriga konflikt som klassrum i religionsstudier är benägna att drabbas av. Jag utvecklar detta påstående med hänvisning till forskningen om undervisning i religionsstudier som utförts av Barbara Walvoord och pedagogiken hos teologen och Swarthmore Universitys rektor Rebecca Chopp när hon formulerade en "samtalsetik" med sina elever.

Med utgångspunkt i denna grund argumenterar jag för att utveckla en "samtalande etos" i religionsstudieklassrummet baserat på psykologen och fredsaktivisten Marshall Rosenbergmetod för "ickevåldsam kommunikation". Samtidigt som jag tar upp konfliktens och toleransens roll i klassrummet utifrån Alasdair MacIntyre och Jeffrey Stouts perspektiv, menar jag att Rosenbergs tillvägagångssätt för kommunikation är en kraftfull tillgång för utbildning som modellerar konstruktivt engagemang i det samhällslivs makrokosmos.