Den föreliggande studien undersöker effekterna av en självutvecklad empatiträning för sociala yrken. Eftersom empati definieras på varierande sätt i aktuell litteratur föreslås en integrativ definition med hjälp av Empathy Process Model (EPM). Enligt denna kan empati ses som en process som införlivar aspekter av både ett stabilt personlighetsdrag och en förmåga, vilka kan tränas och utvecklas till praktiska färdigheter. Modellen möjliggör också att förklara dysfunktionellt empatiskt beteende, såsom Empatisk Kortslutning (ESC). ESC beskrivs som en kommunikativ genväg för att undkomma en känslomässigt spänd situation genom att störa den känslomässiga interaktionen, vilket lämnar båda involverade med en diffus missnöje. Det antas att ackumuleringen av dessa reaktioner över tid kan återspeglas i psykosomatiska symtom och symtom på emotionell belastning. För att granska ens egna empatiska handlingar föreslås konceptet Nonviolent Communication (NVC) av Rosenberg. Träningsprogrammet som därefter beskrivs i dess utveckling och tidigare utvärderande studier bygger på NVC-konceptet. Målet är att reflektera ens empatiska handlingar för att undvika det emotionella stressyndromet (ESC) samt att installera alternativa strategier för att hantera intensiva känslomässiga situationer i det dagliga arbetssammanhanget inom sociala yrken.

En utvärdering av utbildningsprogrammet presenteras som utvärderar dess acceptans och effektivitet på vårdskolor med totalt 448 deltagare i den longitudinella interventions-kontrollgruppsstudien. Betydande förändringar skulle kunna uppnås när det gäller att stärka flera sociala och emotionella kompetenser samt att minska psykosomatiska symtom och symtom på emotionell belastning. En högre acceptans för de egna känslorna och en högre erfaren handlingsfrihet, dvs. förmåga att agera i känslomässigt spända situationer, var bland de viktigaste effekterna av utbildningen. NVC-konceptet med balans mellan att fokusera empati för den andra personen och att fokusera på den egna emotionella situationen har visat sig vara en användbar strategi för att minska emotionell belastning och har framgångsrikt implementerats i utbildningsprogram för sociala yrken. Ytterligare studier är nödvändiga, t.ex. för att analysera effektiviteten av enskilda utbildningsenheter i detalj.