Denna pilotstudie var den andra delen av ett forskningsprogram utformat för att åtgärda bristen på litteratur om ickevåld i kommunikation och avsaknaden av ett giltigt mått på uttrycket av ickevåld i kommunikation. Denna studie använde kvalitativa svar på ett enda scenario som skildrade en konfliktsituation mellan intima partners för att utveckla ett kodningsschema för att mäta uttrycket av ickevåld i kommunikation. Ett mångsidigt urval av 247 studenter vid ett urbant, offentligt universitet fyllde i frågeformulär för att mäta fysisk och psykisk hälsa {Short-Form 36 Health Survey (SF-36, Ware & Sherbourne) och Positive and Negative Affect Schedule (PANAS; Watson & Clark, 1988)}, uttrycket av ickevåld i kommunikation {Elements of Nonviolent Communication Inventory (ENVCI; Young, 2008)} och ickevåldsbenägenhet {Nonviolence Test (NVT; Kool & Sen, 1984)}.

Denna explorativa studie fann stöd för element i två modeller för uttryck av ickevåld i kommunikation, modellen för ickevåldsam kommunikation (NVC), bestående av tio kommunikationshandlingar som specificerar kommunikationens innehåll (vad man kommunicerar), och intensitets-/tonmodellen (hur man kommunicerar), genom att skilja mellan ickevåldsam och konventionell [våldsam] kommunikation som separata kontinuum. Denna distinktion ger stöd för studiet av ickevåld, och ickevåld i kommunikation, som mer än bara frånvaron av våld. Resultaten av denna studie ger en lovande grund för vidare användning, undersökning och eventuellt förfining av ett kodningssystem för uttryck av ickevåld i kommunikation. Resultaten tyder också på att de med en större benägenhet till ickevåld använder mer intensivt positiv, eller "levande", kommunikation. Dessutom har denna benägenhet till ickevåld i predisposition och i verbal kommunikation en viss förmåga att förutsäga skillnader i mental hälsa (mer positiv affekt och mindre negativ affekt).