I denna fallstudie presenterar vi ett exempel på en modifiering av stolsarbetstekniken, kallad "stolsarbete med den empatiska andre", och undersöker deltagarens emotionella förändringsprocess. Vi finner att att prata direkt med den empatiska andre stöder deltagarens emotionella engagemang i uppgiften och vägleder hennes emotionella bearbetning genom de fyra nödvändiga komponenterna för framgångsrikt arbete med den tomma stolen, specificerade i tidigare forskning: erfarenhetsbaserad tillgång och intensivt uttryck av primär adaptiv känsla, uttryck av motverkade behov och en förändring i representationen av jaget och den andre. Med utgångspunkt i självbestämmandeteorin konceptualiserar vi tränarens personcentrerade kommunikation som en grundläggande behovsstödjande terapeutisk handling. Genom hela stolsarbetsprocessen engagerar den behovsstödjande positioneringen av den "empatiska andre", som tillhandahålls av tränaren, konsekvent deltagaren i den emotionella bearbetningen av oavslutade ärenden: det fördjupar och vidgar hennes emotionella utforskning, leder henne till att uttrycka motverkade behov och slutligen till att förändra representationen av jaget och den andre.

Vi diskuterar resultaten inom ramen för självbestämmandeteori och i relation till forskning om emotionell förändring och terapeutisk praktik. Tidigare forskning har pekat på de svårigheter som många klienter möter med att engagera sig i stolsarbete. Genom att introducera behovsstödjande kommunikation, med utgångspunkt i självbestämmandeteorin, föreslår vi att den modifierade tekniken är en möjlig intervention för att underlätta engagemang i stolsarbete och emotionell förändring.