Resursförbrukningen per capita för invånarna i Dancing Rabbit Ecovillage (DR) är mindre än tio procent av den genomsnittliga amerikanen i de flesta större kategorier, vilket motsvarar ungefär "en planet" i en nation som bidrar oproportionerligt mycket till den globala resursförbrukningen.

Denna artikel undersöker DR:s extraordinära energi- och resursbesparingar genom ett perspektiv av social praktikteori, som fokuserar på de betydelser, kompetenser och material som individer kombinerar för att forma vardagliga praktiker. 

Deltagarobservationer och intervjuer med medlemmar i DR-samhället visar hur denna landsbygdsekoby uppnår anmärkningsvärda energi- och resursbesparingar genom att övergå från exklusivt ägande av kapitalvaror, investera i färdigheter som underlättar kollektiv förvaltning av resurser och eliminera avfall genom att dra nytta av lokalt tillgängliga resurser.

Resultaten tyder på att lokala myndigheter som är intresserade av hållbarhet och klimatbegränsning bör uppmuntra system för kollektiv resurshantering snarare än att bibehålla ett traditionellt fokus på att påverka förändringar i individuella konsumtionsval.