I återinträdesprocessen är samhället samtidigt både ett stort hinder och en viktig resurs. Å ena sidan har den övergripande minskningen av samhällsengagemang och samhällsengagemang identifierats som ett generellt problem som demokratiska samhällen står inför (Putnam, 2000; Barber, 1992).

I det avseendet verkar utsikterna att upprätthålla ett säkert, produktivt och ekonomiskt hållbart samhällsliv i samhällen som konfronteras med tusentals personer som återvänder från fängelse vara ännu mer minskade (Rose och Clear, 1998). En primär orsak till detta är de strukturella hinder för produktivt medborgarskap som personer som för närvarande eller tidigare står under kriminalvård möter.